Daily Archives: September 19, 2013

Lira Magazine review by Leif Carlsson

CF 269Trespass Trio + Joe McPhee – Human Encore (CF 269)
Human Encore är en svidande vacker skiva. Ta till exempel Xe, där en ganska skör sökande altsax och en bestämdare ficktrumpet, slingrar sig runt varandra och turas om att ta sig mot en kärna. Eller ta det svängiga skevt oberäkneliga och absolut inte taktfasta trumspelet i Bruder Beda ist nicht mehr, fullt av oväntade detaljer och accenter, en fröjd att höra. Basen står för samling och säkerhet att luta sig emot.Trespass Trio: Martin Küchen – alt- och barytonsaxofon och huvudsaklig kompositör, Per Zanussi – kontrabas, och Raymond Strid – trummor, gästas av Joe McPhee på tenorsaxofon och ficktrumpet. Küchens engagerade och betydelsebärande musik tar ofta oväntade melodiska vägar, på denna skiva håller han tillbaka sitt utspel lite, kanske av respekt för den äldre mästaren McPhee. Musiken spelades in under tre dagar på jazzbaren Salao Brazil i Coimbra i Portugal.Statuariska A desert on fire, a forest finns i två versioner, dels den allra första spelningen, dels en senare. På den senare (nr 1 på cd:n) spelar alla nervigare, mer koncentrerat och tydligare – på halva tiden. Musik med en egenartad skönhet, som lever och utvecklas, och skärper både sin form och sitt innehåll.

Advertisements

Lira Magazine review by Leif Carlsson

CF 281Susana Santos Silva & Torbjörn Zetterberg – Almost tomorrow (CF 281)
Trots att musiken är inspelad i januari i Härjedalen och bilderna i fodralet är vintriga, sprider sig den vedeldade stugvärmen till lyssnarna. Ute runt knuten kan vinden vina. Musikerna klingar nyförälskade och konfliktfria gentemot varandra, är nyfikna och vill fördjupa. Det hindrar inte tillfällen med bottenlös svartsyn som i Head dis-tortion machine. Men om denna svartsyn är de ense. Susana Santos Silva, trumpet och flygelhorn, och Torbjörn Zetterberg, kontrabas, faller varandra i talet utan att byta ämne. Men de härmar inte och behåller sina identiteter. Även när instrumen-ten lämnar sina traditionella klanger pulsar de framåt. Det mesta av musiken har skapats av dem båda tillsam-mans i studion. Tio samlade och kärnfulla stycken utan fer-nissa på fyrtiofem minuter. Columbus arriving in Härjedalen är ett komplext lockrop med säregen skönhet av en fiolspel-man med ovanligt stor fiol och en trumpet som blåser in liv. Titelmelodin Almost tomorrow av Zetterberg ligger märkligt nära Ornette Colemans vemodiga Lonely woman. En sorts hommage antar jag, där kvinnan nu är subjekt och luftar sitt frisinne och sin självkänsla med eftertryck, vare sig hon är ensam eller inte.
https://docs.google.com/viewer?a=v&pid=gmail&attid=0.1.3&thid=14137d37e2d6363f&mt=application/pdf&url=https://mail.google.com/mail/u/0/?ui%3D2%26ik%3D2f4a3d8e1f%26view%3Datt%26th%3D14137d37e2d6363f%26attid%3D0.1.3%26disp%3Dsafe%26zw&sig=AHIEtbTOtIXCfFcHlOKhZ7V35v6WrZoucA

Gapplegate Music review by Grego Edwards

CF 276Harris Eisenstadt September Trio – The Destructive Element (CF 276)
For my money Harris Eisenstadt is a key composer, drummer and bandleader on the new jazz scene today. Happily there have been a good number of recordings to document his music, and today we have another fine one. Harris joins together with two beautiful players in his September Trio for the disk The Destructive Element (Clean Feed 276) in a program of Eisenstadt compositions. They are place setters sometimes for some excellent improvisations–yet have a memorable quality either way for the best of the new. In Angelica Sanchez and Ellery Eskelin, piano and tenor, respectively, Harris has chosen well. Angelica may not be a household name as yet but she impresses strongly here as elsewhere as a pianist who can get inside a tonality and take it to farther reaches when it seems right, all with her own way of going about it. Of course Ellery Eskelin is a monster artist, someone who keeps turning in great performances and remains a fresh voice, an evergreen so to speak.   The program goes from strength to strength as composition and artist meld into what is a most creatively probing series of chapters in a seriously absorbing “book” of music. My system is crashing this morning continually so I must cut this a bit short and check my virus software!   The Destructive Element is to me one of the minor masterpiece of this year thus far, eminently worth your time.
http://gapplegatemusicreview.blogspot.pt/2013/09/harris-eisenstadt-september-trio.html