Tag Archives: Kjetil Moster

Jazzlyden review by Arild R. Andersen

CF314Zanussi 5 – Live in Coimbra (CF 314)
*****
Det er perspektiv over denne nye liveutgivelsen fra Zanussi 5, og det overrasker slett ikke. Bassist og komponist Per Zanussi har etablert seg blant de fremste og mest spennende på den europeiske jazzscenen, og kvintetten Zanussi 5 har en fremskutt plass i mannens virksomhet. Bandet ble startet i 2001 og har flere lysende utgivelser bak seg. Spesialutgaven av bandet, Zanussi Thirteen, utga Live i 2012. Den er en av mine personlige favoritter fra de senere årene.

Live in Coimbra er tatt opp i Portugal og fanger inn kvaliteter som med fordel kan fremmes fra en scene: liv, lek og musikalsk tyngde. Bandets blåserseksjon består av Kjetil Møster, EirikHegdal og Jørgen Mathisen og kan nærmest betraktes som en preseteristrekke av skaperkraft og tekniske evner.

Første spor, «Celestial», flyter samtidsmusikalsk stille og uttrykker en sår grunnstemning. Perspektivet snus i «Blood flower» som lar jazzens markører overta. Blåserne lar melodiøse temaer hekte seg på Zanussis sirkulære basslinjer. Gard Nilssens trommespill er nyanserikt og formidler et overskudd som hever musikken. Det oppleves som om flere jazzepoker møtes i forståelse. «Hidden people» tar sin egen retning og har et lett og løftet vesen. Jeg liker måten forholdet mellom kollektiv og solister balanseres. Det er også slik at disse fem utøverne har en musikalsk personlighet med egenverdi. De ytrer seg med sitt, samtidig som de formidler selve bandets idé. Live in Coimbra rommer bred variasjon og samler alle sine uttrykk til et stramt hele.

CF317De Beren Gieren / Susana Santos Silva – The Detour Fish (Live in Ljubljana) (CF 317)
*****
Europasamarbeid
For en ukes tid siden spilte Susana Santos Silva konsert med den svenske bassisten Torbjörn Zetterberg på Mir i Oslo. Det var første gang jeg hørte den unge, portugisiske trompetisten live, og hun gjorde inntrykk. På The Detour fish spiller Silva sammen med den belgiske trioen De Beren Gieren. De fire har latt seg inspirere av ørretens evne til å forsere hindringer og gå mot strømmen. Et opphold ved ørretelvene i franske Auvergne, samt Franz Schuberts Ørretkvintett skal også ha inspirert.

Det mest slående ved kvartettens musikk er hvordan det kontemporære inngår vellykkede allianser med jazzen og underliggende romantiske 1800-talls idéer. I likhet med Zanussi 5 formidler de med overskudd og høyt kreativt energinivå. Viljen til å søke seg frem, har de åpenbart til felles med ørreten, og de lykkes med å nå frem til noe nytt. Jeg sitter igjen med opplevelsen av at stoffet er deres, at De Beren Gieren og Susana Santos Silva tar eierskap i egen musikk. I likhet med Schubert gir kvartetten rom for improvisasjon, og det er nettopp denne som levendegjør det komponerte. Susana Santos Silva og pianist Fulco Ottervanger har skrevet det meste. Det er slående hvordan alle legger kraft i det avdempede og hvordan de tekniske ferdighetene tar dem vidt omkring.

På hver sine måter understreker disse albumene at jazzen ikke står stille. Zanussi 5, De Beren Gieren og Susana Santos Silva er med i den europeiske fortroppen. Begge utgivelser gir lyd til 2015.

http://www.aftenposten.no/kultur/Jazzlyden-av-2015-7867675.html

Advertisements

Free Jazz review by Antonio Poscic

CF314Zanussi Five – Live in Coimbra (CF 314)
****½
The Scandinavian (especially Norwegian) jazz scene has been home to a slew of wonderful bands and projects during the past years. This time around, it’s bassist Per Zanussi and his quintet that impress us with some amazing and involving music.

Live in Coimbra is, as the name says, a live recording of Zanussi and his cohorts’ performance in Portugal during the Jazz ao Centro 2013 festival and the group’s fourth release. A record so good that by the time you’re done listening to it, you’ll wish that you could’ve been there. Because while the sound of Zanussi Five is difficult to pin-point and describe succinctly and precisely, it’s always positively endearing and imbued with a tinge of Latin (or is it Mediterranean?) intensity and temperament that’s just enough to make it highly addictive and almost danceable. There’s a bit of everything here, from ambient touches to funkiness and exotic modes, and not one of these elements feels out of place or forced. Not at all. It’s beautiful, yet complex music.

Whilst the intro to the record, “Celestial”, is muted, minimalist, even resembling electroacoustic music, the following four tunes are quite dynamic. Groove and wild improvisations intersect while the seductive, pulsing bass lines and Gard Nilssen’s drumming act as anchors. “Hidden People” might remind you of Lars Hollmer’s antics and “All Wrath”, the longest track and a “magnum opus” of sorts, showcases all of the musicians’ chops. Zanussi never imposes himself, playing with fluidity and acting as a true leader. The group is elegant and nimble in their execution, whether swinging or pushing subdued phrases during ballads, painting an accomplished and compelling picture with Zanussi’s material.

There’s rhythm, there’s melody, but the quintet never overindulges and lengthy, interesting, and inspired improvisations break and reassemble the colourful mosaic. Meanwhile, the three dominant reedists, Kjetil Moster, Jorgen Mathisen, Eirik Hegdal on both saxophones and clarinets, propel the ensemble, making waves and splashes. The powerful harmonies carried by saxophones might even fool you into thinking that you’re listening to a big band jazz ensemble, possibly evoking Martin Küchen’s Angles 9. I digress, but this record once again shows that Küchen and Zanussi are kindred souls sharing similar sensibilities, something quite obvious when you listen to their beloved Trespass Trio. Yet, Zanussi’s vision of jazz is unique and, as I’ve said before, this collective is not afraid of combining and toying with idioms from various corners of the jazz (and not only jazz!) scene.

The unfortunate thing concerning releases coming near the end of the year is that they often get overlooked. If I had heard this album earlier, it would have been a strong contender for my best of 2014 list. Lovely music, great musicianship, and inspired compositions and performances make this a no brainer to recommend. And Per Zanussi, well, he proves once again that he is not just a great bassist, but a great leader as well. Hats off to the guys!

http://www.freejazzblog.org/2015/02/zanussi-five-live-in-coimbra-clean-feed.html

Free Jazz Best of 2014

Albums of the Year – 2014
So another year and another 1500 albums considered for review (and that’s just the ones we actually added to the list!). Taking a quick look back: this year Julian, Matthew, Chris, Ed, Antonio, Stefan, Josh, and Hugo joined the review team and we recently welcomed Eyal and Alfonso – you’ll be seeing more of them soon. 2014 also saw Martin Schray bringing the Free Jazz Blog to the air on SWR2, public radio in southern Germany. His next show is on the 9th of January (stay tuned for more info on that!). Finally, thanks to all of you, we’re seeing upwards of 75,000 page views a month and have a growing subscriber base … all we can (and should) say is thank you everyone and keep listening!

And now here it is … our hotly anticipated top ten list of albums of the year, tallied and calculated from the collective’s personal top 10 album choices (listed below):

The Free Jazz Collective Top-10 albums of 2014
CF303

1.Steve Lehman Octet – Mise en Abîme
2.Akira Sakata, Johan Berthling, Paal Nilssen-Love – Arashi
3.Jemeel Moondoc – The Zookeeper’s House
4.Angles 9 – Injuries (CF 303)
5.Audio One – An International Report
6.Farmers By Nature – Love and Ghosts
7.Ken Vandermark/Paal Nilssen-Love Duo – Lightning Over Water
8.Marc Ribot Trio – Live at the Village Vanguard
9.Wadada Leo Smith – The Great Lakes Suites
10.Jeremiah Cymerman – Pale Horse / Lotte Anker & Jakob Riis – Squid Police

Troy Dostert
CF 292

1.Steve Lehman Octet, Mise en Abîme
2.Marty Ehrlich Large Ensemble – Trumpet in the Morning
3.Franco D’Andrea Sextet – Monk and the Time Machine
4.Kris Davis Trio – Waiting for You to Grow (CF 292)
5.Ivo Perelman – The Other Edge
6.Ken Vandermark/Paal Nilssen-Love Duo – Lightning Over Water
7.Peter Van Huffel – Boom Crane
8.Angles 9 – Injuries
9.Max Johnson – Invisible Trio
10.Audio One – An International Report

Julian Eidenberger
CF306

1.Akira Sakata, Johan Berthling, Paal Nilssen-Love – Arashi
2.Kyle Bruckmann’s Wrack – … Awaits Silent Tristero’s Empire
3.Steve Lehman Octet – Mise en Abîme
4.Anthony Braxton, Tom Rainey, Tomas Fujiwara – Trio New Haven 2013
5.Audio One – An International Report
6.Many Arms with Colin Fisher – Suspended Definition
7.Lean Left – Live at Area Sismica
8.Joe Morris Quartet – Balance (CF 306)
9.Yoni Kretzmer, Pascal Niggenkemper, Weasel Walter – Protest Music
10.Wadada Leo Smith, Jamie Saft, Joe Morris, Balázs Pándi – Red Hill

Matthew Grigg
CF300LPSHH 010
1.Pharoah & the Underground – Spiral Mercury/Primative Jupiter (CF 300)
2.Audio One – An International Report/The Midwest School
3.Nicole Mitchell’s Black Earth Ensemble – Xenogenesis II: Intergalactic Beings
4.Nate Wooley, Hugo Antunes, Chris Corsano – Malus
5.Thurston Moore, Gabriel Ferrandini, Pedro Sousa – Live at ZDB (SHH 010)
6.Peter Evans Quintet – Destination:Void
7.Broetzmann, Adasiewicz, Edwards, Noble – Mental Shake
8.Roscoe Mitchell/Mike Reed – In Pursuit of Magic
9.Jason Ajemain, Tony Malaby, Rob Mazurek, Chad Taylor – A Way A Land of Life
10.Marc Ribot Trio – Live at the Village Vanguard

Chris Haines
CF306CF295  CF2941.Joe Morris Quartet – Balance (CF 306)
2.Sei Miguel – Salvation Modes (CF 295)
3.Eric Revis – In Memory of Things Yet Seen (CF 294)
4.Jakob Thorkild Trio – Art Sleaze
5.Tisziji Munoz – Star Worlds
6.Ken Aldcroft – Threads 10/09/11
7.Marc Ribot – Live at the Village Vanguard
8.Andymusic – Heavydance
9.Tomas Fujiwara Trio – Variable Bets
10.Tellef Ogrim & Anders Berg – November

Antonio Poscic
CF303

1.Wadada Leo Smith – The Great Lakes Suites
2.Steve Lehman Octet – Mise en Abîme
3.DKV Trio – Sound in Motion in Sound
4.Farmers By Nature – Love and Ghosts
5.Lotte Anker & Jakob Riis – Squid Police
6.Jeremiah Cymerman – Pale Horse
7.Angles 9 – Injuries (CF 303)
8.Tyshawn Sorey Trio – Alloy
9.Zion 80 – Adramelech: Book of Angels, Vol. 22
10.Jemeel Moondoc – The Zookeeper’s House

Dan Sorrells
CF314CF303
1.Daunik Lazro, Benjamin Duboc, Didier Lassere – Sens Radiants
2.Wacław Zimpel To Tu Orchestra – Nature Moves
3.Benjamin Duboc – St. James Infirmary
4.Zanussi Five – Live in Coimbra (CF 314)
5.Angles 9 – Injuries (CF 303)
6.Max Johnson, Ingrid Laubrock, Mat Maneri, Tomas Fujiwara – The Prisoner
7.Keir Neuringer – Ceremonies Out of the Air
8.Jeremiah Cymerman, Evan Parker, Nate Wooley – World of Objects
9.RED Trio & Mattias Ståhl – North and the Red Stream
10.Michael Francis Duch – Tomba Emmanuelle

Hugo Truyens
CF317CF305
1.De Beren Gieren & Susana Santos Silva – The Detour Fish (CF 317)
2.1000 + 1 – Butterfly Garden
3.East of the Sun – ICP Orchestra
4.Os Meus Shorts – Os Meus Shorts II
5.Sylvain Rifflet & Jon Irabagon – Perpetual Motion (A Celebration of Moondog)
6.Baloni – Belleke (CF 305)
7.Ideal Bread Beating The Teens – Songs Of Steve Lacy
8.Franco D’Andrea Sextet – Monk and the Time Machine
9.Marc Ribot Trio – Live at the Village Vanguard
10.Sylvie Courvoisier – Mark Feldman Quartet Birdies for Lulu

http://www.freejazzblog.org/2014/12/albums-of-year-2014.html

Tor Hammerø Blog review by Tor Hammerø

Norge inntar verden

Norske musikanter og norske band sørger for at det portugisiske plateselskapet Clean Feed Records er et av klodens mest spennende. Her kommer tre gode bevis på det.

CF310Friends and Neighbors – Hymn for a Hungry Nation (CF 310)
…her blir det ikke spart på noe.
Nå er det ikke sånn at Harald og Sonjas menn aleine skal æra for at Clean Feed Records har blitt et så spennende selskap. Selskapet, med base i Lisboa, har trukket til seg noen av de mest interessante musikantene fra begge sider av Atlanterhavet og, i tillegg til å være et uhyre produktivt selskap, så er kvaliteten skyhøy hele veien. I forbindelse med det siste slippet til Clean Feed er det hele tre “norske” utgivelser og alt ligger langt der fremme i løypa.

Kvintetten Friends & Neighbors stifta vi bekjentskap med første gang i 2011 da de debutertre med “No Beat Policy”. Pianist Oscar Grönberg, sist hørt på duo med Eldbjørg Raknes, trompeter Thomas Johansson, tenorsaksofonist og klarinettist André Roligheten, bassist Jon Rune Strøm og trommeslager Tollef Østvang var med da og er med nå. Det forteller oss om en gjeng som vil den samme veien – som har de samme idealene.

Ornette Colemans musikkanskuelse, bandnavnet til herrene er henta fra et berømt Coleman-album fra 1970, ligger absolutt i bånn for denne nye generasjonen også. Den tyske pianistveteranen Joachim Kühn, som har spilt mye med Coleman, har skrevet liner notes og føler seg veldig hjemme i uttrykket til bandet. Da er vi minst to!

I låter ført i pennen av Roligheten, Strøm og Østvang får vi musikk med en frihetsfølelse, men samtidig med klar struktur og retning, som forteller oss om et band som har solid tak på historia samtidig som de er i stand til å ta den med seg inn i vår egen tid. Solistene er alle strålende, musikken er tøff og intens og heldige er de som kan ha sånne venner og naboer.

CF313Velkro – Don’t Wait for the Revolution (CF 313)
…mer internasjonalt og bokstavelig talt grensesprengende blir det ikke.
Til tross for at trioen Velkro har eksistert noen år og har kommet med ei skive tidligere, så har de makta å passere under radaren min. Det kan sjølsagt si en hel del om radaren min, men uansett så er Velkro registret nå og det har også vært et usedvanlig spennende møte.

Trioen består av portugiseren Luis Candeias på trommer, norske Stephan Meidell på gitar, bass og elektronikk og slovenske Bostjan Simon på tenorsaksofon. Meidell, opprinnelig fra Kristiansand, men bosatt i Bergen, og Simon har skrevet musikken og i tillegg er to låter kollektivt unnfanga.

Velkro tar oss med på en ganske så unik ekskursjon som inneholder elementer fra støy, hip-hop, alternativ rock, impro og electronica – uttrykker alle tre har vært borti – og når det blir rista sammen, så er det unikt Velkro som kommer ut i andre enden.

“Don´t Wait for the Revolution” er en helt spesiell musikkopplevelse og spesielt moro er det at musikanter fra tre så forskjellige land har funnet sammen i dette fellesskapet. Uttrykket er søkende, reflekterende, utadvendt, kraftfullt og tøft. Jeg er veldig glad for at Velkro og jeg endelig har møtt hverandre.

CF314Zanussi 5 – Live in Coimbra (CF 314)
…i aksjon i Coimbra.
Helt siden 2001 har bassisten, komponisten og bandlederen Per Zanussi leda Zanussi 5. Det har ført til tre flotte skiver og konserter over store deler av kloden. Bandet med den originale besetninga tre saksofoner/klarinetter, bass og trommer er minst like sultne den dag i dag og denne festivalinnspillinga fra Coimbra i Portugal i månedsskiftet mai/juni i fjor, viser oss nok en gang hvilket strålende kollektiv vi har med å gjøre.

Saksofonene og klarinettene blir behandla på utmerket vis av Eirik Hegdal, Jørgen Mathisen og Kjetil Møster mens Gard Nilssen på trommer tar seg av “resten” sammen med Zanussi.

De fem låtene er alle skrevet av Zanussi og med ei så heftig frontrekke gir det åpning for heftige kollektive utbrudd – nesten storbandfeeling av og til også. Dessuten gir de mange horna muligheter for mange slags musikalske farger. Solistisk er dette herrer i toppklassen og det er helt tydelig at de lar seg inspirere av hverandre og det musikalske fundamentet Zanussi har servert dem. Musikken er melodisk, men samtidig åpen og fri og Zanussi 5 likner ikke på noen andre eller noe annet.

Slippet med de tre norske bandene er nok en bekreftelse på nivået på norsk jazz er skyhøyt. Samtidig er det en bekreftelse på at Clean Feed Records er et av klodens mest kreative, utfordrende og spennende plateselskap.

http://torhammero.blogg.no/1418491418_norge_inntar_verden.html

Sound of Music review by Joacim Nyberg

Nytt från Clean Feed

Portugisiska Clean Feed Records har en tämligen hög produktionstakt, nästan 30 skivor under 2014. Joacim Nyberg sitter på en liten hög nya releaser, åtta skivor med blandad musik av blandad kvalité.

Clean Feed är alltid ett spännande bolag. Musiken och kvalitén är blandad och man vet aldrig riktigt vad man får. Det är bara att lämna förutfattade meningar och förväntningar bakom sig och hugga in!

CF310Friends and Neighbors – Hymn for a Hungry Nation (CF 310)
Friends and Neighbors (F&N) är ett ungt band från Norge som spelar en uppdaterad och genuin musik full av referenser. Det är mycket jazz och bop, frijazz, impro, toner av modern konstmusik, men rötterna finns ändå tveklöst i 60-talets frihetssökande jazzutflykter. Bandnamnet kommer från Ornette Coleman, det gör musiken på något sätt också. Men det är en förenkling. Det ryms så mycket mer i F&Ns musik. Det är en moderniserad frijazz, en frijazz med stark personlighet. En solklar liknelse senare i tiden är Atomic, både till instrumentationen, soundet och kompositionsmässigt, men F&N har ett luftigare sound, mer utrymme och musiken rör väldigt mycket på sig. Det är även mer spjuveraktigt och musiken har sina skönhetsfel. De åtta spåren är en blandning av frifräs, ballader och subgrupperingar och det finns en spelglädje som smittar av sig. Samtliga medlemmar får mycket utrymme för solon och det är fem fantastiska musiker vi hör, lyssna särskilt på svenske Oscar Grönbergs skeva monkiga piano och Thomas Johanssons vansinnigt bra trumpet. F&N har spelat ihop ganska länge och det är ett mycket välsmort maskineri som utan några tveksamheter dundrar fram och skapar en skiva med enastående modern jazz full av liv.

Förra uppdateringen skrev jag om Leo-skivan SKEIN där en multinationell ensemble levererade enastående improvisationsmusik. Pianisten i den ensemblen heter Achim Kaufmann och han kan nu även höras på skivan Pith & Twig, den andra skivan från trion Grünen med basist Robert Landfermann och den unge trumslagaren Christian Lillinger. Kombinationen Landfermann/Lillinger återfinns även på skivan The Line, den andra från Lisbon Berlin Trio, med portugisen Luís Lopes på elgitarr.

CF311Grünen – Pith and Twig (CF 311)
I trion med Kaufmann bjuds det på underlig musik, långt ifrån gängse pianotriotjat, en upphackad impro som lämnar utrymme för slumpen. Jag har inga direkta referenser vilket känns befriande. Inga beats eller direkta grooves, snarare antydningar. Melodiskt fast atonalt. Kaufmann är skicklig på att väga tonerna och spela precis det som krävs, han är aldrig vräkig. Lillingers trumspel är mycket finurligt, han närmar sig den fria improvisationen med tekniken som vapen. Hans trummor flödar och puttrar men tar aldrig över. Balans och musikalitet. Landfermann har bra stuns i basen och pushar nästan mer än vad trummorna gör. De tre spelar tätt ihop och rör sig som i en dans. Men den lite stapplande och konstiga sorten. Just när man tror att man fattat stegen så gör trion något som vänder upp och ner på allt. Det är svårt att förstå och den plötsliga förvirringen känns underbar. Det är ovanlig och rolig musik som får en att haja till, tänka till och förundras. Det är rysligt bra.

CF312CDLuís Lopes Lisbon Berlin Trio – The Line (CF 312)
Landfermann/Lillinger fortsätter att leverera på skivan The Line. Den tredje medlemmen, och ledaren i Berlin Lisbon Trio, är som sagt portugisen Luís Lopes på elgitarr och nu är det helt annan musik det är tal om. Vi får distad elgitarr, distad kontrabas, mer rock, mer oväsen och mindre dynamik. Lättheten som fanns i trion med Kaufmann är som bortblåst och återfinnes endast i Lillingers mjukhårda touch. Lopes har ett gammalt tröttsamt rock/fusion-sound som mest maler på. Han tar lite för stor plats och saknar den där riktiga fingertoppskänslan. Tur att han har ett så förbaskat bra ”komp”, för Lopes är tyvärr den svagaste länken, och som vi alla vet är en kedja inte starkare än sin svagaste länk. Så trots Landfermann/Lillingers hjälteinsatser blir The Line en ostimulerande skiva.

CF313Velkro – Don’t Wait for the Revolution (CF 313)
Ytterligare en trio får vi på skivan Don’t Wait for the Revolution. Velkro är namnet på trion bestående av slovenske tenorisaxofonisten Boštjan Simon, norske gitarristen/basisten/elektrikern Stephan Meidell och portugisiske trummisen Luís Candeias. Trion har sina bakgrunder i Noise, hip-hop, alt-rock, electronica, improvisation och folklore och på Don’t Wait for the Revolution är det också en blandad musik som möter oss. Det är klart beatbaserad pop/rock med en folkton. Trion tar ett enkelt riff (som på ”Nolero”) eller en tonalitet (som på mörka ”Undercurrents”) och sedan bygger de sina improvisationer runt det. Musiken är flytande, men med tydlig rytmik och harmoni. Soundet är ganska polerat även om de också spräcker på lite grann som på ”Mayhem” (passande titel). Sista spåret ”Grinding” är ett Sonic Youth-inspirerat rockjam. Det är dock luftigt och låter fortfarande jazzigt. Jag tycker att det är trevlig musik, lite charmigt i sin enkelhet och otvungenhet.

CF314Zanussi 5 – Live in Coimbra (CF 314)
Skivorna The Line och Don’t Wait for the Revolution var båda väldigt rockiga, så Zanussi Fives Live in Coimbra hamnar i tydlig kontrast; det är jazz och inget annat. Vilket börjar bli ovanligt. Zanussi Five har skapat sig ett alldeles eget sound, dels tack vare den annorlunda sättningen kontrabas, trummor och tre saxar, och dels tack vare Zanussis starka men öppensinnade ledarskap. Musiken är uppbyggd kring formen ”groove, tema, soli, tema”. Det är välbeprövat men trots det bjuds man konstant på överraskningar. Per Zanussis låtar är otroligt listiga och känns samtidigt självklara och nyskapande. Förstaspåret ”Celestial” är hisnande vackert, en sakral stämning med högpitchade sköra sounds, medan andraspåret ”Blood Flower” är en riktig Zanussi-fräsare och ”Double Dream” har en orientalisk mystik. Jag tror att Zanussi Fives styrka ligger i just det att låtarna är så grymt bra. Och att det helt tveklöst är jazz, modern och transformerad, men ändå jazz. Dessutom är instrumentspelet också alltid av högsta klass. Det svänger och kränger, det är svett och jävlaranamma och fantastiskt roligt att lyssna på. Live in Coimbra är en riktigt bra jazzskiva från en väldigt speciell grupp.

CF316Brötzmann / Edwards / Noble – Soulfood Available (CF 316)
Något speciellt verkar även Peter Brötzmann ha hittat i John Edwards och Steve Noble. Denna, Brötzmanns (relativt) nya ”UK Trio”, har spelat mycket ihop de senaste åren och Soulfood Available är den tredje skivan där de tre muskelmännen står sida vid sida. Edwards och Noble är nog det köttigaste ”komp” jag vet. De är ett av mycket få komp som utmanar och eggar Brötzmann. På Soulfood Available eldas det på i sedvanlig ordning och det är fräsig frijazz som låter precis så man förväntar sig att den ska låta. Det är intet nytt men inte mig emot, jag är ett jättefan av både Brötzmann, Edwards och Noble och jag tar dem precis så som de är. Men det finns ändå även överraskningar på skivan: när trion går ner i dynamik, när melodier och luft får samsas på samma yta, då träder den där så kallade ”känslan” fram som gärna förskrämt drar sig tillbaka när det ska ösas på. Då blir musiken laddad och man får en chans att tränga djupt in i den och notera alla små gnistor som slår. Grejen är att det är ganska mycket ”lugna” partier. Börjar vi skönja ålderstecken från Brötzmann? Det är hur som helst en bra Brötzmann-skiva, inte extraordinär, men bra. Hans UK Trio fortsätter att leverera.

CF317De Beren Gieren / Susana Santos Silva – The Detour Fish (Live in Ljubljana) (CF 317)
En helt annorlunda trio är belgiska De Beren Gieren, bestående av Fulco Ottervanger (piano), Lieven Van Pée (bas) och Simon Segers (trummor). På skivan The Detour Fish, inspelad under Ljubljana Jazz Festival i somras, har de bjudit in härliga Susana Santos Silva på trumpet. Det är lätt och luftig modern improvisationsmusik med stark melodisk och rytmisk kärna. Det finns också en lite melankolisk ådra, kanske känns det lite eftertänksamt. Vilket blir problematiskt. För musiken känns något återhållsam och behärskad, till den grad att den inte riktigt lossnar. Det tänder inte till! Kompositionerna känns dessutom lite formlösa och då musiken bygger mycket på tillstånd blir det även lite stillastående. Det finns dock några undantag: ”Weirs” är ett av de tillfällen då det faktiskt tänder till, och då blir det intressant! Vidare är ”Slippery Men (on the riverbank)” en kvasijazzig historia med hetsigt pianospel. Det är när kvartetten bråkar lite som det blir som roligast. Tyvärr är det lite för sällan. De Beren Gieren är en fin trio, de skulle dock må bra av att härja lite mer. Santos Silva spelar som så ofta bra, men lyssna istället på henne i duo med Torbjörn Zetterberg (Almost Tomorrow, även den på Clean Feed), för där händer det grejer!

CF318Tony Malaby’s Tubacello – Scorpion Eater (CF 318)
Den sista skivan i denna Clean Feed-hög är med Tony Malaby’s Tubacello och heter Scorpion Eater. Malaby är en aktiv New York-saxofonist som har haft trios med cello/trummor och med tuba/trummor, men nu har han alltså kombinerat cello och tuba i en kvartett med sin sax plus trummor. När jag recenserade den senaste omgången från NoBusiness Records fanns där en skiva med Malaby där han spelar med cellisten Christopher Hoffman som även dyker upp här på Scorpion Eater. Det verkar vara ett inspirerat samarbete för de låter rysligt bra tillsammans. Dan Peck har vi hört spela äventyrlig tuba med bland andra Nate Wooley och han är kul att lyssna på. Bakom trummorna sitter John Hollenbeck som har den sällsynta förmågan att kombinera åttaarmad teknik, fjäderlätt anslag och driv. Han är en modern trummis med sinne för balans. Tony Malaby spelar både tenor- och sopransax på olika sätt. Sopranen låter lite slick och beräknande medan tenoren är härligt oborstad. Musiken då? Det är en blandad påse, allt från minimalistiska vyer till rockabilly-röj. Det är ganska mycket sax men alla får utrymme. Tuban ligger ofta lite i bakgrunden men förgyller musiken medan cellon ömsom axlar basistrollen, ömsom stråkar sig längst fram. Musiken är sprudlande, nyfiken och pigg. Scorpion Eater är en skiva som suger in mig och det händer saker hela tiden. Den är lite “otippad” och det glädjer mig.

Clean Feed har gett ut åtta skivor som alla föder tankar. Skivan med trion Grünen är ett måste, men Friends and Neighbors är också ruggigt bra. Tony Malabys Scorpion Eater är den mest överraskande skivan medan Brötzmann levererar själfull frijazz som bara han kan. Zanussi 5 bjuder som vanligt på underfundig modern jazz av högsta kvalité, medan övriga skivor inte riktigt slår an en sträng. Men så mycket bra musik Clean Feed har gett oss. Det är bara att tacka och bocka.

http://www.soundofmusic.nu/artikel/nytt-fran-clean-feed

Tom Hull – On The Web Best of 2014 list by Tom Hull

The Best Jazz Albums of 2014

1.Steve Lehman Octet: Mise en Abîme (Pi)
2.Duduvudu: The Gospel According to Dudu Pukwana (Edgetone)
3.Paul Shapiro: Shofarot Verses (Tzadik)
4.Revolutionary Snake Ensemble: Live Snakes (Accurate)
5.Digital Primitives: Lipsomuch/Soul Searchin’ (Hopscotch, 2CD)

CF3136.Velkro: Don’t Wait for the Revolution (Clean Feed)
7.Ivo Perelman: The Other Edge (Leo)
8.Rent Romus’ Life’s Blood Ensemble: Cimmerian Crossroads (Edgetone)


CF 2929.Kris Davis Trio: Waiting for You to Grow (Clean Feed)
10.Craig Handy: Craig Handy & 2nd Line Smith (Okeh)
11.Allen Lowe: Mulatto Radio: Field Recordings: 1-4 (Constant Sorrow, 4CD)
12.Farmers by Nature: Love and Ghosts (AUM Fidelity, 2CD)
13.Waclaw Zimpel To Tu Orchestra: Nature Moves (Fortune)
14.Jonas Kullhammar: Gentlemen (2014, Moserobie)
15.Regina Carter: Southern Comfort (Sony Masterworks)

CF 29316.Jonas Kullhammar/Torbjörn Zetterberg/Espen Aalberg: Basement Sessions Vol. 2 (Clean Feed)
17.Rich Halley 4: The Wisdom of Rocks (Pine Eagle)
18.Ben Flocks: Battle Mountain (self-released)
19.Peter Van Huffel/Michael Bates/Jeff Davis: Boom Crane (Fresh Sound New Talent)
20.John Hollenbeck/Alban Darche/Sébastien Boisseau/Samuel Blaser: JASS (Yolk)
21.Barbara Morrison: I Love You, Yes I Do (Savant)
22.Mary Halvorson/Michael Formanek/Tomas Fujiwara: Thumbscrew (Cuneiform)
23.Jon Lundbom & Big Five Chord: Liverevil (Hot Cup, 2CD)
24.Bobby Avey: Authority Melts From Me (Whirlwind)
25.Wadada Leo Smith/Jamie Saft/Joe Morris/Balasz Pandi: Red Hill (Rare Noise)
26.Free Nelson Mandoomjazz: The Shape of Doomjazz to Come/Saxophone Giganticus (RareNoise)
27.Dave Douglas/Chet Doxas/Steve Swallow/Jim Doxas: Riverside (Greenleaf Music)
28.François Carrier/Michel Lambert/Alexey Lapin: The Russian Concerts (FMR)
29.Joachim Kühn/Alexey Kruglov: Duo Art: Moscow (ACT)
30.Tom Rainey: Obbligato (Intakt)
31.Catherine Russell: Bring It Back (Jazz Village)
32.Michael Blake: Tiddy Boom (2014, Sunnyside)
33.Anne Waldman: Jaguar Harmonics (Fast Speaking Music)
CF29434.Eric Revis: In Memory of Things Yet Seen (Clean Feed)
35.Jason Ajemian: Folklords (Delmark)
36.Sonny Simmons/Delphine Latil/Thomas Bellier: Beyond the Planets (Improvising Beings, 2CD)
37.The Mark Lomax Trio: Isis & Osiris (Inarhyme)

CF29738.Rodrigo Amado: Wire Quartet (Clean Feed)
39.The Core Trio: The Core Trio With Matthew Shipp (self-released)
40.Mike DiRubbo: Threshold (Ksanti)
41.Michael Griener/Rudi Mahall/Jan Roder/Christof Thewes: Squakk: Willisau & Berlin (Intakt)

CF30742.Adam Lane’s Full Throttle Orchestra: Live in Ljubljana (Clean Feed)
43.Sonny Rollins: Road Shows: Volume 3 (2001-12, Okeh)
44.Marlene VerPlanck: I Give Up, I’m in Love (Audiophile)
45.Ivo Perelman/Karl Berger: Reverie (Leo)
46.The Microscopic Septet: Manhattan Moonrise (Cuneiform)
47.Audio One: An International Report (Audiographic)
48.Billy Bang/William Parker: Medicine Buddha (2009 [2014], NoBusiness)
49.The Young Mothers: A Mothers Work Is Never Done (Tektite)
50.Kali Z. Fasteau: Piano Rapture (Flying Note)
51.Andy Biskin Ibid: Act Necessary (Strudelmedia)
52.William Hooker & Liudas Mockunas: Live at the Vilnius Jazz Festival (NoBusiness)

CF31453.Zanussi 5: Live in Coimbra (Clean Feed)
54.Marcin Wasilewski Trio w/Joakim Milder: Spark of Life (ECM)
55.Ezra Weiss Sextet: Before You Know It: Live in Portland (Roark)
56.Assif Tsahar/Gerry Hemingway/Mark Dresser: Code Re(a)d (Hopscotch)
57.Noah Preminger: Background Music (Fresh Sound New Talent)
58.Richard Galliano: Sentimentale (Resonance)
CF309CD59.Cortex: Live! (Clean Feed)
60.Greg Abate Quartet: Motif (Whaling City Sound)
61.Sam Newsome: The Straight Horn of Africa: A Path to Liberation [The Art of the Soprano, Vol. 2] (self-released)
62.Vijay Iyer: Mutations (ECM)
63.Dave Burrell/Steve Swell: Turning Point NoBusiness)
64.Wadada Leo Smith: The Great Lakes Suites (TUM, 2CD)
65.Lajos Dudas Quartet: Live at Salzburger Jazzherbst (Jazz Sick -13)
CF312CD66.Luis Lopes Lisbon Berlin Trio: The Line (Clean Feed)
67.Moskus: Mestertyven (Hubro)
68.James Brandon Lewis: Divine Travels (Okeh)

http://tomhull.com/ocston/nm/notes/eoyjazz-14.php

All About Jazz review by Glenn Astarita

CF314Zanussi 5 – Live In Coimbra (CF 314)
****
Here, Norwegian master bassist Per Zanussi is the leader and director of operations. Recorded live at a Portuguese jazz festival, the three-man reed section weaves mega contrasts and disparate tonalities into the mix with subtle or pronounced variances, contrapuntal phrasings, and sweltering, rough-hewn ostinatos. They embrace Middle Eastern modalities, free bop, funk and other genres via tempestuous solo spots, tuneful choruses and powerful exchanges, equating to a kaleidoscopic exhibition.

On the final track “All Wrath,” the band dishes out a manifold array of applications, highlighting its diversity. The musicians launch a mid-tempo Latin tinged vamp, where the reedman tinker and toy atop the beat, then launch into blustery, brawny and snaking unison choruses. The frontline pops, squeaks and plunges into a heavy-handed groove and at times, signal a revision of a typical 60s style mainstream Latin-jazz sequence often heard in adventure flicks. However, they find refuge within a modernists’ like slant and churn out boisterous solo spots, emphasized by Eirik Hegdal’s frothy baritone sax lines above the resounding bass and drums pulse. But matters quiet down with understated ebb and flow process as they veer into a jazz waltz motif and bop, amid a few immersions into modern mainstream jazz fare. One of many positive attributes is how the quintet executes transparent shifts in strategy, where surprises occur on a continual and purposeful basis. An air of excitement underscores this first-rate program.

http://www.allaboutjazz.com/live-in-coimbra-per-zanussi-clean-feed-records-review-by-glenn-astarita.php